Jag tänkte att detta inlägg skulle handla om HBTQ och dess innebörd, och vad det betyder för mig. 

Jag har alltid, så länge jag kan minnas sen dagis, känt att jag dras till både tjejer och killar, så när jag var 13 kom jag ut som bisexuell. 

Ordet bisexuell (förkortningen bi) fick jag för första gången höra när jag var ca 11-12, och då kändes det inte lika accepterande att komma ut som det - att man gillar båda. 

På den senaste tiden har jag dock börjat tänka efter lite.. 

Det finns en viss norm för vad som är manligt och kvinnligt - för de biologiska och juridiska könen, men när jag tänker efter har jag inte passat in i normen för en kvinna/tjej. Åtminstone inte helt och hållet. Jag har nog ärligt talat inte gjort det sen jag var liten överhuvudtaget, när jag tänker efter. Hade jag passat in helt eller för det mesta i normen för en kvinna/tjej hade jag förmodligen kallat mig för cisperson - som betyder på samma sida. Det är ett relativt nytt begrepp som används just för de som känner att de passar in i normen för kvinna respektive man. 

Det jag har börjat fundera på och tänka efter är om jag verkligen är bisexuell och identifierar mig som en kvinna..

För det finns ju fler könsidentiteter och läggningar.

Det jag har funderat på om jag är, är queer - dvs en person som inte vill tillhöra ett visst kön eller sexuell läggning, och pansexuell - dvs en person vars sexuella läggning inte bestäms av könen för fem öre, utan där själva personen på insidan räknas, inte hur de ser ut eller biologiskt/juridiskt kön. 

Queer har flera beskrivningar, men kortfattat är queer ett ord som beskriver en själv, oavsett hur man beskriver det. Det kan betyda olika för olika personer.  

Annars är queer ett sätt att visa att man tycker att heterosexualitet inte ska vara ett ideal i samhället, eller att tjejer och killar inte måste vara på olika sätt. (Källa: umo.se)

Queer stämmer in väldigt mycket på mig faktiskt, ärligt talat. För i vissa svängar har jag liksom känt mig som varken eller. 

Pansexuell är en lite mer utvecklad "version" (hur man nu ska kunna beskriva det) av bisexuell, bortsett från att är man bisexuell ser man så gott som bara 2 kön - män och kvinnor, och är man pansexuell räknas alla kön och icke-binära kön med, eftersom då är inte könet det aktuella, utan man faller för personen i fråga, personligheten. Och även det stämmer in väldigt mycket på mig, för jag faller för personen och personligheten mestadels och lägger könet, utseendet osv i andra hand. Lägger inte så mycket energi för att direkt bry mig något större hur partnern identifierar sig som (jag bryr mig, men, förstå mig på rätt sätt hur jag menar), för det spelar liksom ingen större roll för mig. 

Jag gick med för ca 1,5-2 år i en Facebook-grupp som heter Gay Of Sweden - en grupp för HBTQ-personer. Under dessa åren har jag fått höra fler historier och fler könsidentiteter och läggningar än vad jag kan räkna på fingrarna.. Jag har ju vetat ett bra tag att det finns många könsidentiteter, läggningar och uttryck, vissa nyare än andra, men att flera skulle stämma in på mig trodde jag nog aldrig. 

Cisperson och queer är de nyaste orden för mig, så jag försöker placera dem rätt innan jag skulle kunna kalla mig själv för queer, även fast jag känner att jag så gott som skulle kunna göra det redan nu.. 

En person på Gay Of Sweden hade delat ett videoklipp från Youtube med en grupp som kallar sig för Sthlm Panda, där 2 killar gick på en arbetsintervju hos samma arbetsgivare, en äldre man på ca 45-50 år, där den ena av dem var gay och den andra var heterosexuell, och, ja, hur det gick kan ni kolla på klippet nedan: 

Ta er gärna en titt och kolla på klippet på ca 4 min. 

Vad jag har att säga om det är att den sexuella läggningen eller könet ska inte behöva spela någon roll för ett arbete. Det som spelar någon roll är vad som står i ditt CV och personliga brev, erfarenheter i arbetslivet osv. 

Man ska heller inte för en arbetsintervju behöva vara rädd som HBTQ-person att öppna sig om sin läggning som killen i videon gör, för det ska inte spela någon roll, för det är inte det som avgör vem som är bäst lämpad för yrket eller inte. 

Jag kan förstå äldre människor som har problem med HBTQ, eftersom det var inte acceptabelt på deras tid när de var i sina ungdoms år. Det var heller inte lika vanligt. Jag menar, allt fler personer i vårt avlånga land kommer ut ur garderoben nu under 2010-talet, fler än vad vi kan räkna. Gay Of Sweden på Facebook innehåller just nu i skrivande stund 6675 personer, och det är bara en bråkdel av vad som finns i detta land. Det kanske inte alltid är lätt för äldre människor i den äldre generationen att förstå och acceptera, men det viktigaste är att RESPEKTERA att det faktiskt finns, och att man inte ska bli petad på grund av det, eftersom det är såpass vanligt. 

Det är alltid viktigt att respektera varandras könsidentiteter, läggningar och könsuttryck. Det är lika viktigt som att respektera allt annat hos en person. 

Jag har en hel del vänner som identifierar sig som det ena och det andra, både sina sexuella läggningar, könsidentiteter och könsuttryck. Och jag har alltid respekterat dem för de dem är. Och det tycker jag att andra ska göra också. Ta en titt runt omkring er och upptäck hur många det egentligen är omkring just er som bryter heteronormen. Det är förmodligen fler än vad ni tror.

Sist men inte minst reflekterar jag över om jag skulle identifiera mig som queer på grund av mitt könsuttryck. 

Mitt könsuttryck har inte alltid varit åt det kvinnliga hållet, enligt heteronormen för en kvinna. Där har jag också nästan mestadels stått och pekat åt annat håll än det kvinnliga eller manliga. Under hela mitt liv. Ta bara en sån enkel grej som när jag föddes. Både mamma och pappa ville ha en son, men de fick 2 döttrar - mig och min lillasyster. Och när jag föddes valde mamma mellan att inreda barnkammaren med rosa för en flicka eller blått för en pojke, men hon valde grönt, som bröt mot precis allt, framför allt heteronormen som annars hade sagt precis så - blått för pojkar och rosa för flickor. Så jag har växt upp med grönt som favoritfärg, rosa och blått kom allt eftersom, men annars har jag alltid älskat grönt sen vaggan i sängkammaren. 

Samma med smink, eftersom den kvinnliga heteronormen säger att man bör sminka sig som kvinna, men det behöver man ju inte. Jag sminkar mig ytterst sällan, kanske också för att jag inte har energin att göra det heller, men ah, jag hoppas att ni förstår vad jag menar.

Slutligen vill jag nog bara säga att ju mer jag läser om det och skriver om det, desto mer börjar jag bli säker på att jag skulle vilja könsidentifiera mig som queer, och pansexuell.

Så..

Jag antar att från och med nu går jag ut med att jag är queer och pansexuell. 

Jag vill verkligen att ni som inte respekterar eller accepterar HBTQ att öppna upp era hjärtan för världen, och se hur samhället förändras, och att det blir allt mer vanligt. 

Och till alla er HBTQ-personer - Stå på er! Våga ta för er och visa att ni är den ni är! Var stolta över er själva! Visa andra att ni är precis lika mänskliga som alla andra! Håll ihop, som en familj, för det är det vi är! En familj som vågar stå emot heteronormen och normer och allt! Vi sticker ut - vi är unika!