Hello!

Idag har jag kollat på filmen The Impossible från 2004. Filmen är verklighetsbaserad och handlar om en familj som överlever den fruktansvärda tsunamin som drabbade hundratals familjer i Thailand 2004, och som berördes av folk världen över.. 

När jag kollade på filmen så satt jag och tänkte på hur hjälpsamma folk är i naturkatastrofer, eller för den delen andra katastrofer som många blir drabbade av, och då tänkte jag även på filmen 2012, där många tusentals (eller miljontals?) människor drabbas av en enorm katastrof. 

Det finns så mycket hat i denna världen, men så fort det sker en olycka eller något så blir folk plötsligt väldigt hjälpsamma och kärleksfulla? Är inte det lite märkligt? Varför har vissa människor så svårt att visa kärlek hela tiden? 

Samma sak med mobbning. Jag har aldrig förstått mig på mobbning, jag har aldrig gillat mobbning, eller på något sätt uppmuntrat till mobbning, och har själv varit utsatt för mobbning under skoltiden, men jag har inte brytt mig något större om det, eftersom jag fortfarande hade mina vänner som alltid fanns där för mig. 

Jag har alltid försökt stått upp för mobbning, sett till att ingen blir ensam osv. 

Jag ber er att snälla, snälla, snälla, hata inte så mycket, för ni kommer ingenvart med det.. 

Det är bättre att älska och bli älskad - än att hata och bli hatad.

Jag vet inte vad jag ville ha sagt med detta inlägget egentligen.. men jag vill bara försöka sprida glädje, lycka och kärlek, precis som många andra vill göra :) 

Sprid kärlek - inte hat 

XOXOXO

Lindis

Hej bloggen!

Jag ber återigen om ursäkt för att jag inte har varit så aktiv på bloggen, och jag ska försöka förändra det snart, men just nu mår jag inte så jättebra psykiskt.. kanske en anledning då att använda mig av bloggen för att skriva ner tankar och känslor som jag gjorde för några år sedan när jag var emo?

Jag mår som sagt inte jättebra psykiskt, men mår inte direkt dåligt heller.. det är precis som om jag är nollställd, har inga känslor, ser inte fram emot roliga saker som kommer att ske i år (den första bara om drygt 2 veckor!), kan bara känna typ sorg, ånger och allt negativt.. Jag försöker verkligen anstränga mig att känna känslor och se fram emot roliga saker och se saker positivt, men det är riktigt svårt när man inte känner något alls.. det är som att jag måste börja om på nytt och lära mig känslor igen.. hjärnan har liksom lagt av typ helt, i alla fall lagt ner alla känslor, som om jag skulle ha känt för mycket alldeles för länge.. ? Finns så många frågor, men väldigt lite svar.. Jag ska försöka gå till en psykolog inom en månad när jag orkar för att reda ut allt och prata ut om allt, och se om man kanske äntligen skulle kunna få någon form av antidepressiva och kanske eventuellt ångestdämpande..

För att nämna något positivt så har jag flyttat in hos M! Har inte bytt adress än, men det känns ändå bra so far! :) Jag har ju mamma bara 6 km bort, så jag har ju en form av trygghet där i alla fall.
Flyttade in hos M i oktober/november, så har ju inte bott här särskilt länge, men det känns som sagt bra :)

Nyår spenderades hos vänner i Åmål! Vi hade jätteskoj!

Jag vill förresten passa på att önska er alla gott nytt år, och god fortsättning! :)

Har ni några nyårslöften? :) Om vi vill dela med er av era löften får ni gärna kommentera :)



När det gäller Youtube som jag skrev om i förra inlägget så låter LindisPindis (nuvarande namn) eller Lindalicious (ett nytt jag kom på för nån månad sen! Tänkte i stället för "delicious") bäst för närvarande :) Men det kanske bara blir vloggar eller videos där jag berättar om något som jag har varit med om eller så som dyker upp när jag väl sätter igång, men det kommer att ta ett tag! Jag ska rensa min iPhone på framför allt bilder (kan ni fatta att jag har nästan 29 000 (!!!) bilder i min iPhone?!) och sen lite annat, men det kommer att ta en lång tid! Kanske förhoppningsvis börjar till sommaren eller så.. Men funderar dock starkt på att skaffa mig en iPad Air 2, det kanske hade gått att filma vissa videos med den.. ?


Julen spenderades hemma hos mig och M med min lillasyster, mamma och styvpappa & M:s föräldrar och storebror, och vi hade jättemysigt! M:s föräldrar hade tagit med sig en massa julgodis (som för övrigt inte är slut än! Jag och M har käkat godis näst intill varje dag sen i julas!), och vi hade själva gjort ischoklad och knäck i ett par omgångar :)
Julklapparna jag fick är jag jättenöjd över!

En tröja, ett par ljuslyktor, Therese Lindgrens handcreme, en multihackare, Therese Lindgrens självbiografi "Ibland mår jag inte så bra" och en polaroidkamera! Men inte vilken polaroidkamera som helst! En Instax mini 8! Som är den sötaste kameran jag någonsin sett! Och den är rosa! *.*


Jag ska försöka blogga mer! Men just nu händer det inte så mycket i mitt liv, så jag vet liksom inte vad jag ska skriva om.. men jag ska försöka hitta på något i alla fall! :)


XOXOXO

LindisPindis

Hej älskade läsare! 

Jag ber återigen om ursäkt för dålig uppdatering! Jag ska försöka förbättra bloggen snart, jag lovar! 

Det är bara det att jag har haft så mycket att göra i år och har gjort mycket, upplevt mycket osv, men har på det återigen råkat åka på en depression.. Har liksom trampat ner igen.. Och det är svårt för mig att ta mig upp, så just nu försöker jag få det att gå över av sig självt, och ta den tid det tar.. 

Det var många vänner jag förlorade kontakt med i juni/juli någonting, vilket också fick mig att bli ganska deprimerad.. Så mellan juni till oktober umgicks jag mestadels bara med pojkvännen och mamma.. Det var liksom ingen annan jag kunde prata med, så jag blev så deprimerad.. 

I oktober verkade det som att ALLA kom tillbaka på en och samma gång, som att dom inte ens varit borta? 

Sen blev det lite värre, redan i augusti, då jag började få mindre panikångestattacker, och de upptäckte jag när jag skulle övningsköra bil.. Det var riktigt jobbigt, men har bara haft typ 3 stycken panikångestattacker än så länge, så än så länge är det lugnt.. 

Sen blev det värre för att jag började tänka på en grej som gjorde mig nästan lika ledsen som jag senast var för ca 3 år sen.. Så jag har klarat mig i 3 år utan att må lika dåligt över det som jag gör nu.. 

Ni som har följt mig länge kanske vet vad jag talar om.. 

I alla fall.. Kan berätta kortfattat.. 

Jag hade en kärlek som var mer än allt på jorden för mig.. Min framtid, mitt hjärta och min ängel.. Jag trodde att vi alltid skulle hålla ihop, att med honom kunde jag klara allt.. Men jag sumpade det, gjorde ett misstag, och mitt hjärta slets i en miljon miljard bitar.. 

Jag blev ledsen för att jag idag tänker på hur bra han har det utan mig, medan jag själv inte känner att jag kommer någonvart.. 

2 månader efter att vi gjort slut så träffade han sin nuvarande tjej (rättare sagt nuvarande fru..), och de gifte sig för 3 år sen.. 

Att de gifte sig då vet jag, för att jag blev lite nyfiken för någon vecka sen på vart han bodde (orten kände jag till, men inte adressen.. vet att han bor ca 30 mil bortifrån mig.. ), så jag sökte upp hans namn och hittade hans frus blogg och såg hela bröllopet och dagen i detalj.. Och det gjorde så fruktansvärt ont i mig.. Som om hela hjärtat blev krossat igen, precis som det var för ca 4 år sen.. 

Jag vet att jag förmodligen aldrig kommer att komma över honom, eftersom han var en såpass stor del av mig.. Men jag försöker varje dag att lära mig att leva utan honom, men det är riktigt riktigt svårt.. 

Det låter så jävla löjligt att fortfarande efter snart 5,5 års tid (det var då vi gjorde slut och skiljdes åt för sista gången) fortfarande inte komma över sitt ex, men hade ni varit i mina kläder och känt precis samma sak för en av världens underbaraste killar, typ Guds ängel på jorden i mänsklig skepnad, så hade ni förstått hur jag känner och tänker.. 

Men jag vet i alla fall att jag aldrig kommer att glömma honom, för det går bara inte.. 

Jag börjar långsamt må lite bättre nu, så jag ska försöka ta tag i bloggandet igen så småningom.. Ska byta utseende på bloggen och förnya mer när jag har tid och hinner! Bland annat min header som jag lovade att jag skulle byta för flera månader sen.. 

Nu i november och december är det riktigt mycket att göra och planera, men ska försöka så gott jag kan! 

Sen kommer jag komma med en del överraskningar under tiden också! 

Eventuellt har jag funderat på att börja med Youtube, eftersom jag har en Youtube-kanal, men har dock bara lagt ut videos från konserter och min kattvideo, men tänkte lägga upp lite annat så småningom :) Har dock ingen kamera, så det lär kanske inte bli någon bra kvalitet, eftersom jag måste göra videos från min iPhone, men nånstans måste man ju börja! :) 

Har bara lite svårt med att komma på ett bra namn.. Än så länge heter jag TheLindisPindis, men jag funderar på något i stil med Moa Murderess namn, hennes ALTERNATIVA namn, eftersom jag är alternativ! (Mer info och fler bilder om min alternativa stil kommer också att komma upp så småningom när jag tar lite fler bilder och sånt!)

Än så länge har jag tänkt på Linda Liksom (säger väldigt mycket ordet "liksom" i verkligheten, så något sånt coolt udda namn hade man också kunnat ha!), eller Linda Lollipop (fullkomligt ÄLSKAR klubbor!) ^^ Linda Lollipop ligger nog längst upp på listan än så länge, haha! 

Men jag ska försöka ta tag i detta igen, för det är verkligen kul att skriva om sina dagarna, även om de flesta dagar nu för tiden som arbetslös inte innehåller särskilt mycket spännande eller roliga grejer.. Men då kan man ju blogga om annat i stället! 

I morgon ska jag upp riktigt tidigt för att åka hela vägen till Oskarshamn i Småland för att hälsa på en vän! Det ska bli riktigt kul! Har inte varit i Smålands djupa skogar och sköna dalar på 10 års tid nu! Så ser verkligen fram emot det! 

XOXOXO

Linda

I fredags var det äntligen dags för Iron Maiden! Åh vad jag hade längtat! Har ju haft biljetterna sen typ november, så i över ett halvår har jag längtat och väntat, och nu äntligen kom dagen! 

Jag och M åkte ner till Göteborg för att kolla tillsammans, så bokade vi ett rum på ett vandrarhem, eftersom det var bland det sista och absolut billigaste alternativet vi hade.

Vi körde rakt ner mot vandrarhemmet först för att checka in och lämna av våra grejer. Vandrarhemmet låg i Kungälv, precis intill Bohus fästning, och det var jättemysigt! 

Sen försökte vi få tag i en taxi in till Ullevi, men det fanns ingen ledig.. Men som tur var så var det 2 stycken från vandrarhemmet som också skulle på Iron Maiden, så vi samåkte både dit och tillbaka. 

Vi var framme vid Ullevi strax före kl 16:30, så vi passade på att ta oss något litet att äta där, och springa på toa. Kl 17 skulle de öppna, så redan strax efter kl 17 var vi inne på arenan, och herregud vad stort det var! Jösses! Det var första gången vi båda var där inne, så det var ju tvunget att dokumenteras! 

Det är svårt att se hur stort det är, men jag vill ändå dela med mig av bilden jag tog.

Sen gick det lite mer än en timme innan första förbandet spelade.

Dom hette The Raven Age, och dom var riktigt grymma! 

Dom kom ifrån London.

Kolla in videon jag filmade som finns på min Youtube-kanal! 

Och kolla in bilderna jag tog på dom! 

Andra förbandet var inte lika bra, trots att dom var mer kända än The Raven Age.. I alla fall, andra förbandet hette Opeth och kom från Stockholm. Jag har ingen video av dem, men jag fick en bild på dem i alla fall. 

Slutligen strax efter kl 21 kom äntligen bandet alla ca 55 000 i publiken hade väntat på.. Iron Maiden!!!

Som jag gissade på så öppnade dom med låten If eternity should fail från deras senaste album The book of souls från i höstas! En riktigt grym låt! Och ett riktigt häftigt öppnande! 

Sen fick jag ett par bra videos till, och jag passar på att dela med mig av dem också! En lite kortare..

Och sen hela framträdandet av den berömda Number of the beast! 

Iron Maiden var så sjukt grymma live! Fick även några bra bilder också! 

Det roliga är också att jag har äntligen något att skryta med när det gäller mamma och pappa, eftersom dom inte har sett Maiden live en enda gång! Så man kan väll säga att de är lite avis på mig nu, haha! 

Detta var verkligen en av de absolut största höjdpunkterna på det här året! Men det kommer fler! 

Hela förra veckan var jag sjuk, men i fredags var det en del bättre i alla fall. Jag hostade och så, men annars var det okej.
Jag och M handlade på systemet inför lördagen och shoppade en del, så jag köpte dessa på Nille:

I fredags var det också endast 3 veckor kvar till Iron Maiden! Är så sjukt taggad på att se dom live!

Sen kl 19 åkte vi till N3 i Trollhättan och kollade på min kompis Aran från Göteborg som rappar! Fick se honom rappa för första gången live, annars har jag bara träffat honom ett par gånger, men aldrig på scen förrän nu.

Annars tog vi det lugnt på fredag kväll, vi käkade på Max innan vi åkte hem.

I lördags åkte jag och M upp till Åmål för att lyssna på blues och träffa 2 av hans närmaste vänner som jag också har börjat lära känna.
Det var riktigt trevligt, och fick se en kille från Åmål som trummar som är en av de bästa trummisarna i världen! Helt sjukt att han kommer ifrån Åmål!

Det blev en del alkohol i lördags också, haha! Men det var riktigt roligt!

I söndags tog vi det bara lugnt, åkte hem ifrån Åmål och gick sen och la oss efter några timmar.

Idag var jag tillbaka på praktiken efter att ha varit sjuk en vecka, och det känns helt okej, även om jag är lite hostig och snuvig fortfarande.
Håller på att planera semestern för fullt tillsammans med M också, så det blir riktigt kul! Det börjar vecka 24 den 17 juni med Iron Maiden och slutar mellan 6-10 juli vecka 27 med Åmåls Bluesfestival, och där emellan allt möjligt roligt! Ser verkligen fram emot denna semestern, även om det är riktigt mycket pengar som ryker och mycket planering, men allt kommer att bli så otroligt kul! Mer information kommer senare! :D

Jag tänkte att detta inlägg skulle handla om HBTQ och dess innebörd, och vad det betyder för mig. 

Jag har alltid, så länge jag kan minnas sen dagis, känt att jag dras till både tjejer och killar, så när jag var 13 kom jag ut som bisexuell. 

Ordet bisexuell (förkortningen bi) fick jag för första gången höra när jag var ca 11-12, och då kändes det inte lika accepterande att komma ut som det - att man gillar båda. 

På den senaste tiden har jag dock börjat tänka efter lite.. 

Det finns en viss norm för vad som är manligt och kvinnligt - för de biologiska och juridiska könen, men när jag tänker efter har jag inte passat in i normen för en kvinna/tjej. Åtminstone inte helt och hållet. Jag har nog ärligt talat inte gjort det sen jag var liten överhuvudtaget, när jag tänker efter. Hade jag passat in helt eller för det mesta i normen för en kvinna/tjej hade jag förmodligen kallat mig för cisperson - som betyder på samma sida. Det är ett relativt nytt begrepp som används just för de som känner att de passar in i normen för kvinna respektive man. 

Det jag har börjat fundera på och tänka efter är om jag verkligen är bisexuell och identifierar mig som en kvinna..

För det finns ju fler könsidentiteter och läggningar.

Det jag har funderat på om jag är, är queer - dvs en person som inte vill tillhöra ett visst kön eller sexuell läggning, och pansexuell - dvs en person vars sexuella läggning inte bestäms av könen för fem öre, utan där själva personen på insidan räknas, inte hur de ser ut eller biologiskt/juridiskt kön. 

Queer har flera beskrivningar, men kortfattat är queer ett ord som beskriver en själv, oavsett hur man beskriver det. Det kan betyda olika för olika personer.  

Annars är queer ett sätt att visa att man tycker att heterosexualitet inte ska vara ett ideal i samhället, eller att tjejer och killar inte måste vara på olika sätt. (Källa: umo.se)

Queer stämmer in väldigt mycket på mig faktiskt, ärligt talat. För i vissa svängar har jag liksom känt mig som varken eller. 

Pansexuell är en lite mer utvecklad "version" (hur man nu ska kunna beskriva det) av bisexuell, bortsett från att är man bisexuell ser man så gott som bara 2 kön - män och kvinnor, och är man pansexuell räknas alla kön och icke-binära kön med, eftersom då är inte könet det aktuella, utan man faller för personen i fråga, personligheten. Och även det stämmer in väldigt mycket på mig, för jag faller för personen och personligheten mestadels och lägger könet, utseendet osv i andra hand. Lägger inte så mycket energi för att direkt bry mig något större hur partnern identifierar sig som (jag bryr mig, men, förstå mig på rätt sätt hur jag menar), för det spelar liksom ingen större roll för mig. 

Jag gick med för ca 1,5-2 år i en Facebook-grupp som heter Gay Of Sweden - en grupp för HBTQ-personer. Under dessa åren har jag fått höra fler historier och fler könsidentiteter och läggningar än vad jag kan räkna på fingrarna.. Jag har ju vetat ett bra tag att det finns många könsidentiteter, läggningar och uttryck, vissa nyare än andra, men att flera skulle stämma in på mig trodde jag nog aldrig. 

Cisperson och queer är de nyaste orden för mig, så jag försöker placera dem rätt innan jag skulle kunna kalla mig själv för queer, även fast jag känner att jag så gott som skulle kunna göra det redan nu.. 

En person på Gay Of Sweden hade delat ett videoklipp från Youtube med en grupp som kallar sig för Sthlm Panda, där 2 killar gick på en arbetsintervju hos samma arbetsgivare, en äldre man på ca 45-50 år, där den ena av dem var gay och den andra var heterosexuell, och, ja, hur det gick kan ni kolla på klippet nedan: 

Ta er gärna en titt och kolla på klippet på ca 4 min. 

Vad jag har att säga om det är att den sexuella läggningen eller könet ska inte behöva spela någon roll för ett arbete. Det som spelar någon roll är vad som står i ditt CV och personliga brev, erfarenheter i arbetslivet osv. 

Man ska heller inte för en arbetsintervju behöva vara rädd som HBTQ-person att öppna sig om sin läggning som killen i videon gör, för det ska inte spela någon roll, för det är inte det som avgör vem som är bäst lämpad för yrket eller inte. 

Jag kan förstå äldre människor som har problem med HBTQ, eftersom det var inte acceptabelt på deras tid när de var i sina ungdoms år. Det var heller inte lika vanligt. Jag menar, allt fler personer i vårt avlånga land kommer ut ur garderoben nu under 2010-talet, fler än vad vi kan räkna. Gay Of Sweden på Facebook innehåller just nu i skrivande stund 6675 personer, och det är bara en bråkdel av vad som finns i detta land. Det kanske inte alltid är lätt för äldre människor i den äldre generationen att förstå och acceptera, men det viktigaste är att RESPEKTERA att det faktiskt finns, och att man inte ska bli petad på grund av det, eftersom det är såpass vanligt. 

Det är alltid viktigt att respektera varandras könsidentiteter, läggningar och könsuttryck. Det är lika viktigt som att respektera allt annat hos en person. 

Jag har en hel del vänner som identifierar sig som det ena och det andra, både sina sexuella läggningar, könsidentiteter och könsuttryck. Och jag har alltid respekterat dem för de dem är. Och det tycker jag att andra ska göra också. Ta en titt runt omkring er och upptäck hur många det egentligen är omkring just er som bryter heteronormen. Det är förmodligen fler än vad ni tror.

Sist men inte minst reflekterar jag över om jag skulle identifiera mig som queer på grund av mitt könsuttryck. 

Mitt könsuttryck har inte alltid varit åt det kvinnliga hållet, enligt heteronormen för en kvinna. Där har jag också nästan mestadels stått och pekat åt annat håll än det kvinnliga eller manliga. Under hela mitt liv. Ta bara en sån enkel grej som när jag föddes. Både mamma och pappa ville ha en son, men de fick 2 döttrar - mig och min lillasyster. Och när jag föddes valde mamma mellan att inreda barnkammaren med rosa för en flicka eller blått för en pojke, men hon valde grönt, som bröt mot precis allt, framför allt heteronormen som annars hade sagt precis så - blått för pojkar och rosa för flickor. Så jag har växt upp med grönt som favoritfärg, rosa och blått kom allt eftersom, men annars har jag alltid älskat grönt sen vaggan i sängkammaren. 

Samma med smink, eftersom den kvinnliga heteronormen säger att man bör sminka sig som kvinna, men det behöver man ju inte. Jag sminkar mig ytterst sällan, kanske också för att jag inte har energin att göra det heller, men ah, jag hoppas att ni förstår vad jag menar.

Slutligen vill jag nog bara säga att ju mer jag läser om det och skriver om det, desto mer börjar jag bli säker på att jag skulle vilja könsidentifiera mig som queer, och pansexuell.

Så..

Jag antar att från och med nu går jag ut med att jag är queer och pansexuell. 

Jag vill verkligen att ni som inte respekterar eller accepterar HBTQ att öppna upp era hjärtan för världen, och se hur samhället förändras, och att det blir allt mer vanligt. 

Och till alla er HBTQ-personer - Stå på er! Våga ta för er och visa att ni är den ni är! Var stolta över er själva! Visa andra att ni är precis lika mänskliga som alla andra! Håll ihop, som en familj, för det är det vi är! En familj som vågar stå emot heteronormen och normer och allt! Vi sticker ut - vi är unika!  

Hej kära läsare! 

Jag ber om ursäkt för att jag inte har bloggat något på lite mer än 2 månader, men det har hänt en hel del, och har heller inte mått särskilt bra under den tiden.. 

Men jag ska försöka berätta kortfattat lite av vad jag har gjort, och sen visa det i bilder i stället för att göra världens längsta inlägg. Det blir ett riktigt långt inlägg delvis på grund av bilderna, men ska försöka hålla mig till så lite text som möjligt. 

I mars hände inte så mycket, fikade lite med kompisar på Espresso House, mådde lite dåligt på grund av förhållandet som kanske inte var det bästa, spenderade tid i Åmål och inte så mycket mer speciellt. Började en praktik som måltidsbiträde på en förskola i Grästorp, där mina främsta arbetsuppgifter är att torka bord och stolar och sopa golvet efter att barnen har ätit, och sen 14 mars har jag haft praktik där. 

Sen var jag på ishockey i Karlstad med pappa, hans tjej och min lillasyster.  

I april var det vårmarknad i Åmål, och hittade lite fint!

Annars i april var jag sjuk, fick halsinfektion och fick ögoninfektion strax efter det.. Riktigt jobbigt och tufft! Men jag repade mig på ca 1,5 vecka! Men jag var sjuk i halsinfektion hela påsken, så det var som sagt tufft. Mitt förhållande med C tog slut i början av april efter 6 månader, men det var det bästa för oss båda. 

Sen repade jag mig rätt snabbt igen. Provade lite nytt jag såg på Pressbyrån i Lidköping när jag var där med en vän. 

Skitgott verkligen! 

Sen var jag i Åmål helgen därpå, och smakade på nya chips och kakor, kolla in! 

 

Nya Ballerina Dubbelicious med apelsinsmak och Pringles som smakar som Tortillas-chips, med smak av gräddfil! Jättegoda båda två faktiskt! 

Sen har jag smakat på lite annat gott under maj! 

Första gången jag smakar på Malibu kokosrom! Och den var underbar! Jag älskar den verkligen! 

Sen har det varit lite släktkalas och lite smått och gott. 

29 april råkade jag för första gången ut för en sprucken mobilskärm på iPhone! Hur jag lyckades vet jag dock inte, bara råkade tappa greppet om den när den befann sig ca 20 cm från asfalten när jag skulle fota mina nya Dr Martens-kängor! 

Har dock ingen bild på den spruckna skärmen, men det är första gången som iPhone-ägare på 3,5 år som jag lyckas spräcka skärmen, helt otroligt! 

Sen har jag käkat lite gott under den senaste månaden och smakat på ytterligare en alkoholbaserad dryck (en riktigt god cider!)

Sen är min sista nyhet att jag har börjat träffa en ny underbar kille ^^ 

Han är från Åmål precis som jag, och bor nu i precis samma område utanför Grästorp som jag! Allså hur stor är den chansen?! ^^ Hur stor är chansen att man då träffas via en dejtingsajt (Tinder)? ^^ Vi har fortfarande svårt att smälta det båda två, eftersom vi till och med upptäckte att vi har gått på samma skola i ett helt år, utan att ha sett varandra! Och nu har vi spenderat så gott som all vår lediga tid (åtminstone varje eftermiddag, och så gott som varje natt) under en hel månad ^^ 

Nu ska jag försöka uppdatera bloggen lite oftare igen! Och ska försöka jobba på en ny header som förhoppningsvis är klar till nästa vecka! :)

Kram på er alla!