Idag har jag inte gjort mycket alls, bara tänkt en massa.. 

Har tänkt bland annat på mitt mående.. 

Allså.. problemet är att jag just nu känner ingenting.. det har jag visserligen gjort ett tag nu, men ändå.. Jag känner negativa känslor, men inga positiva.. Undrar om det verkligen är depression jag har just nu? Börjar plötsligt tvivla en aning på det.. men på något sätt tänker jag att det måste vara en form av depression ändå.. För jag har fortfarande grundtankarna som man har vid depression, som tex att man får tankar om sig själv att man är värdelös, duger inte till något, man behövs inte osv.. 

Just nu känns det liksom bara som att jag bara.. existerar.. men vet inte varför.. ställer nästan mig själv frågan om jag ens existerar.. ? Känns liksom inte direkt som att jag lever överhuvudtaget.. 

Livet.. allså, vad är det egentligen? 

Känslor.. vad är det? Hur många finns det av dem? Hur uppstår dem? 

Så många frågor.. 

Varför mår man som man mår? Varför känner jag mig så nollställd och bara existerar? 

Innerst inne vet jag ju att känslorna finns och döljer sig, men de kommer inte ut.. de är instängda.. kan inte känna av dem.. Känner helt enkelt ingenting.. Har ni känt så nån gång? 

Känner knappt negativa känslor just nu ens.. det är bara dperimerande.. Kan knappt äta eller nått just nu.. har inte ens aptit.. Mår inte ens illa längre när jag äter som jag gjorde förut.. Känner ingenting när jag äter, men magen och svalget tar emot.. 

Sen får jag ångest av typ minsta lilla.. 

Får ångest för att jag inte kommer upp i tid på morgonen, att jag inte blir trött på kvällarna och nätterna att jag sitter upp till kl 3 på natten, att jag inte orkar ta itu med vanliga vardagssysslor som tvätt och städ och ställa in disk i diskmaskinen osv.. Får så mycket ångest.. Får ångest för att jag knappt får ord på hur jag känner och mår, eftersom jag inte ens vet hur jag mår.. 

Jag berättar inte heller detta för att få uppmärksamhet eller tröst eller nånting, men jag vill dela med mig av mina känslor och tankar, och sen vill jag att andra ska öppna sig och få upp ögonen för psykisk ohälsa, och främst av allt att våga öppna sig och prata om det!

Det behövs verkligen att prata om det, eftersom det finns förmodligen ett stort mörkertal som döljer sig bakom siffrorna som faktiskt har kommit fram på hur många i framför allt Sverige som mår dåligt. 

Jag kollade på Malou efter tio på Youtube där de pratade om psykisk ohälsa, och framför allt hur många som käkar antidepressiva i Sverige. Temat kallar hon för Pillersverige. Kolla bara på detta:

Enligt läkaren som sitter med i programmet så är Sverige på plats 5 (!) i Europa! Tror till och med att de sa att Sverige var på plats 3, för de nämnde något om att Norge och Danmark var de enda i Skandinavien som låg före Sverige.. 

Och en ökning på hela 110% bland unga sen början av 2000-talet! Helt sjukt!

Men det är ändå många fler som pratar om det nu än för 10 år sen, så det går framåt! 

Vet inte vad jag ska säga mer nu, men detta är så jobbigt att gå och bära på.. 

XO

Lindis